... När jag och polar´n cyklade iväg i ösregnet och skulle titta till mina älsklingar. Tyvärr var ägaran inte hemma, så vi kunde inte gå in i stallet..Men det gjorde verkligen ingenting. Jag och polar´n cyklad iväg en bit. Jag hoppade av cykeln när jag upptäckte mina små älsklingar. Jag gick inte fram till dom(en åker emellan). Men jag stod där. Jag viskade tyst; Vanilj, min älskling.. Hej...Och, som ett under, tittade han upp på mig. Det var ca. 15 meter mellan oss, jag viskade och han tittade upp! Jag höll kvar hans blick ett tag, sen böjde han ner huvudet igen- för att äta. Jag tog för givet att han kulle fortsätta äta sen- men nej nej. Han tog lite gräs i mungipan och titade sen upp på mig igen. Jag stod länge, och bara tittade på hur fina dom är... Mina favvo hästar... Mina älsklingar...

Under de där minuterna(om det ens rör sig om minuter), så blev jag OTROLIGT glad! Det förgyllde min dag, kan man säga. Eller, allt idag har gjort min dag till en toppen dag, allra minst att jag fick träffa polar´n, som jag har så MKT minnen med(både i verkligheten och i fantasin, hon är en av "huvudpersonerna" i Horse Power).    :)
Nu ska jag försöka göra ett inlägg till- men jag är rädd för att jag inte har tid... Jag är SÅ SÅ ledsen... Älskar er. Just nu gör NI mig glad;)   //Felixiz


Lite svårt att se kanske... Men det vita är en häst- Vanilj. Och därbredvid finns även Sockerpuff;)