I detta inlägget vill jag börja med att tacka min underbara häst som jag rider, som jag även red idag. Nizir.
Sen vill jag också tacka alla som peppat mig. Ni vet säkert vilka ni är. Jag vill nämna vissa.
Det var någon som kommenterade inlägget med rubriken "Sanningen om min ridning". Hon äger bloggen www.sydowws.blogg.se. Jag tkr bloggen är riktigt bra och hon som äger den  skriver riktigt bra och gör fina inlägg- som många andra av er bloggare också gör. Och jag vill tacka dig, Saga( ägare till bloggen Sydowws) för din kommentar. Den gjorde mycket för mig. Jag vill även tacka Moa, som även hon kommenterade det inlägget. Moa, din kommentar gjorde också väldigt mkt för mig;) Och eftersom du följt mig genom början av min ridning, och när jag trillade av för första gången, tror jag att du förstår det mesta som jag skrev i det inlägget.
Sen vill jag även tacka alla er andra som jag träffat alla de här dagarna som jag gått runt och funderat över hur jag skulle göra för att få till allt och lyckas. Jag har nog varit lite tankspridd den senaste tiden, men det är bara för att jag gått runt och funderat så mkt, helt enkelt. Sen vill jag tacka ALLA er andra, som haft bloggar som jag läst 24/7 och jag har blivit såå inspererad av er. Av allt ni skrivit, av era underbara inlägg och allt som era inlägg inhållt, allt mellan himmel och gjord. Jag pratar mest som hästbloggar, men även andra bloggar.

Allt jag skrivit om i detta inlägg, gäller galoppen. Galoppen, som jag haft svårt med i över två år.
Galoppen, som jag älskar mest av allt. Galoppen, som alla tycker är det enklaste i hela världen, men som jag kämpar och kämpar med. Men nu, nu HAR JAG ÄNTLIGEN LYCKATS!
Jag kan inte fatta det, det känns som att problemet fortfarande finns kvar. Men det är GONE!:D
Och allt tack vare min underbara häst, mig själv och min vilja, och alla era ord som cirkulerade i huvudet när jag kickade igång honom. Jag lyckades, och jag är så glad! Imorgon ska vi ha uppvisning för föräldrar, vänner och släkt. Jag hoppas att min lilla älskling kommer sköta sig. Idag ville han inte alls lyda. Det spelade ingen roll HUR mkt jag skänklade, han drog bara med huvudet och stretade emot. Jag får nog bli liite mer bestämdare... Om det nu går. Trodde jag hade nått toppen. Och han har defenitivt nått botten. Han KAN inte bli mer envisare. Absolut INTE!Iaf, jag ska inte skriva mer om detta. Jag ville bara tacka alla er som ställt upp för mig. Tack ännu en gång.




Den lilla galopp jag fick, bestående av några få steg, gjorde mig riktigt glad. När jag ser denna bilden, denna underbara himmel, känns det som om alla mina känslor flyger ur kroppen och cirkulerar omkring och jag blir så HIMLA glad! Fast, att jag är så glad när jag ser denna underbara sol, är nog för att musiken jag lyssnar på är så bra, och tillsammans gör de mig så otroligt glad!