Den här bilden, betyder så OTROLIGT mkt för mig...



För mig, ser bilden ut såhär:
Jag och min kompis ska ge oss av, för sista gången. Vi har ingen aning, att just detta, är sista gången vi ser dom, antagligen. Jag ställer mig och tittar på dom. Vanilj lyfter på huvudet och kollar på mig ett tag. Sen återgår han till att äta av det "goda", saftiga gräset. Sockerpuff fortsätter att äta. Medan vi var inne i hagen hos dom, åt Sockerpuff ingenting. Och det brukar vara han som är matvraket av dom där två. Det känns skönt att han äter nu, äter sig mätt så att han kan sova gott... Jag tar några foto på dom, som minnen från den här dagen. Denna underbara tiden med dom, då de var som bäst. Jag tittar bak på gården, den underbara gården med den underbara tjejen som tar hand om dessa underbara busfröna... Hon som lät mig och min bästis ta hand om dessa underbara ponnyserna.
Och som fortfarande låter oss göra det. Ett stort tack till dig... <3
Jag börjar gå och Vanilj börjar gnägga. Ett långt gnäggande, fullt med kärlek. Det gör ont i mitt hjärta. Jag vill inte lämna dom, någon av dom. Men klockan är ganska mycket, och vi har tider att passa, jag och min bästis.
Sockerpuff lyfter på huvudet och tittar på mig medan han äter av gräset.
Jag och min bästis går iväg och tillslut kan vi inte se dom mer. 

Det är vad denna underbara bilden säger mig... Denna bilden, är ett minne för livet. Ett minne, som jag alltid kmr komma ihåg, oavsett vad... Imorgon bär det av till det efterlängtade ridlägret! Då ska jag få umgås med Nizir, och jag ska försöka få åtminstone en bra bild. Det kmr nog, antagligen, komma lite bättre uppdatering under denna veckan. Så ni kmr nog få betydligt mkt mer läsning denna veckan, än vad det blivit under dessa två senaste veckorna. Jag hoppas ni tkt om bilderna, speciellt dom på Sockerpuff och Vanilj.. Dom två underbara ponnysarna, som alltid kmr betyda nåt för mig. //Felixiz