Min underbara Pelle...<3

Till detta inlägg vill jag att ni lyssnar på den låten jag la upp igår,låten Home.
Jag ska förklara för er hur mycket min älskade Pelle betyder för mig....Och hur han vuxit upp... Från en liten fågel i köpcentrat till en vuxen fågel som äter riskakor dagligen... Ganska rolig historia<3

Igår gick jag ner i köket för att ta ett glas vatten. Klockan var runt 11 då, tror jag. När jag druckit upp, och skulle gå upp på mitt rum sen igen, hörde jag Pelles hysteriska skrik nerifrån. Jag gick upp, la mig i sängen för att försöka sova- Misslyckades. Pelles skrik gjorde mig upprörd. Jag tassade ner till honom. Jag stod och snackade vid hans bur ett långt tag. Han tittade förstående på mig och vred huvudet en aning och tittade på mig med hans vackra ögon. När jag pratat färdigt med honom står jag tyst och tittar på honom och tänker att tiden snart är ute. Att hans år snar är över... Jag känner hur tårarna trycker på. Det är kanske mesigt, men Pelle är inte vilken fågel som helst.. Han är vår och det kommer han alltid vara... Alltid finnas i våra hjärtan och jag kommer alltid blicka tillbaka på händelserna.. Alla minnen HAN skapat... Med sin fantasi och sina busiga tricks som vi inte förstod oss på till en början...
Jag blundar och när jag öppnar ögonen igen har Pelle flyttat sig närmare mig, närmare gallret. Jag önskar att han skulle kunna sitta på min axel. Men sanningen är den, att jag är rädd för hans näbb och klor... Min vackra fågels klor och näbb... Jag går iväg och jag hör hur Pelle flyttar sig i buren och sen börjar han skrika förfärat igen. Jag vänder mig om. Han har hoppat närmare mig och han skriker upprört och jag ler mot honom och går fram och gör rörelsen, som jag vet att han gillar och han blir alltid lugnare av den...<3
Han tystnar och putsar sig istället. Jag ler och går upp på mitt rum igen. Jag hör honom inte mer den kvällen.

När vi skaffade honom var han mycket liten och blyg. Vi köpte honom på Köpcentrat. I djuraffären, som vem som helst. Vi fick honom i en liten låda. Han rörde sig upprört där inne. Han var tyst i flera veckor. Vi var jätte nyfikna på honom. Vi tog ut honom då och då. Sen rymmde han ut från buren nån gång också, när han var kanske tre år eller något. Han har blivit betydligt modigare med åren.

Jag vet inte hur gamal han var, men efter att vi haft honom i några år så började han gilla pringel- chips.
Och varje fredag skulle han vara med. Så när vi, hela familjen, satt i soffan så var han med oss. Han satt alltid på mammas axel. Sen nån fredag så fick han för sig att läsa tidningen. Han satte sig på kvällstidningen och så bläddrade vi. Men sen efter ett tag så tkt han det var tråkigt,och gjorde konfetti av tidningen istället xD
Sen så när vi satt och åt fika så började han skrika. Då förstod vi att han ville ha riskaka. Så då började han äta riskakor oxå xD Han älskar salt, det är därför han äter sånt där. Jag verkligen ÄLSKAR vår egna lilla Pelle<3
Roligare fågel finns verkligen inte...<3

Pelle, om du nån gång skulle få för dig att börja läsa bloggar också, klicka då in här och läs detta inlägg! Älskar dig!<3


Den här bilden tog jag faktiskt nyss. Fredag= såklart.. PRINGEL chips!xD



Allt kanske inte stämmer, för mitt minne är bra men kort. Men en sak är säker- Jag är störtkär i min Skådespelar fågel, helt klart! Från första gången jag såg honom... Till nu.. Har jag fattat vad djur kan ådstakomma...<3

Till er som blir upprörda för att han skriker:
Han skriker bara för att han är sällskapssjuk. Det samma gäller när man ska ut och gå, då blir han hysterisk och skriker. Vår underbara fågel är lite sälskapssjuk, ingenting annat<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Vänligen skriv in ditt namn nedan:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas endast för mig)

Din egna URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0