... Som alla som läst min blogg från början vet om..


Jag fick höra av mina föräldrar att det stod några hästar i en hage. Det var i början av sommaren.
Jag var ute efter ett sommarjobb- betalt eller ej. Jag bestämde mig för att cykla dit och kolla. Så jag cyklade en sväng dit. Mycket riktigt- två hästar. Jag stod och tittade på de ett tag och jag inbillade mig saker. Att ägaren var en hemsk man som satt ut dessa hästar utan vatten i en ensam hage. Jag minns att jag tyckte jätte synd om hästarna och skyndade mig hem, allt vad jag orkade. Jag tjatade på mamma och pappa i en hel vecka om att få sköta om hästarna. Till slut gav de med sig. Jag och Sosso gav oss iväg till hästarna en kväll och bara tittade på dom. De tittade upp på oss under deras busiga luggar. Så gulliga, men så omjliga att få..
En vecka efter den kvällen tog vi modet till oss och gick iväg till gården för att fråga om de hade kvar hästarna- för hästarna hade fursvunnit två dagar innan helt mystiskt. Det var en tjej som öppnade, ganska ung. Hon sa att vi gärna fick pyssla om hästarna. De skulle bara varit kul. Så vi började ta hand om Vanilj & Sockerpuff tre dagar efter det. Det var riktigt kul, trots att hästarna var lite busiga. Varje dag som gick tillammans med dom lärde jag mig mer och mer om hästarna och deras skötsel. Flera lärorika veckor.. Första rundan med dom gick väl sisådär. Sockerpuff skenade iväg och stegrade. Vanilj stack iväg i diket och slet sig. Men för varje dag som gick, lärde vi oss någonting. Och jag ångrar INGENTING av det som jag fick uppleva med dessa underbara hästarna. Varje dag var en overkligdröm- och om jag ska vara ärlig, fattade jag inte vad som hände under de där dagarna. Efter att jag umgåtts med hästarna ett tag med  min kompis, hände en förfärlig sak... Jag fick ett besked... Och jag låg och grät varje natt i tre dagar eller något. Sen så tog jag ett beslut- och började besöka Vanilj och Sockerpuff ensam. Men sen så efter någon vecka, kom min kompis och hjälpte mig. Beskedet som jag fick för knappt en vecka sen, var ännu mera rörande... I oktober eller september... Kommer min dröm krossas... För sen kommer det gamla livet komma upp till ytan igen, och jag blir den vanliga tjejen som bara har en favorithäst och som börjat i en ny skola... Jag vill inte tänka mer på det, så jag blickar tillbaka till alla minnen jag haft med mina älsklingar.. Och jag delar med mig av dom här på bloggen...<3


- När hästarna några veckor efter att vi frågat om vi fick ta hand om dom, bara åt och åt

- Samma dag. De bara åt och åt- speciellt Vanilj.

- När jag lämnade dom för sista dagen- trodde jag- och Vanilj gnäggade sorgset efter mig

- Första gången jag såg dom- eller andra. Denna bilden är tagen, då jag och polar´n en kväll stack iväg med cykeln och tittade på dessa underbara hästarna...<3