Det var när jag såg på Ponny Akuten som jag insåg hur mycket jag saknat hästlivet, hästarna och framförallt Tippan.

På söndag, då smäller de!
Jag ger mig iväg och har ett ridpass tillsammans med Tippan, och när jag kommer hem blir det en hel del information om ridpasset.
Jag kan inte förstå, att en 4 månaders väntan, kan ha gjort så mycket med en..
.. Jag inser nu hur mycket Tippan- HÄSTAR- betyder för mig♥
På Ponny Akuten ikväll så var de nån som nämnde, att hästar är nästan bättre än människor med att visa känslor, för hästar, de ljuger aldrig.
Jag minns när jag fick uppleva gnäggandet. Gnäggandet som uppstår när man kommer tillbaka till sina älskade hästar, och visst betyder gnäggandet, att man betyder något för dom, att de betyder något för en själv?
Det finns knappast ORD för hur lycklig jag är.
Jag hade aldrig kunnat ana vad ett djur skulle kunna göra med en..
Förvisso ett djur, som jag älskar lika mycket som mina vänner, ett djur som aldrig svikit mig- för visst är de så, att de aldrig är hästen som gör fel, visst är de så?
Jag blir oftast arg på Tippan, när de inte går som jag vill.
Men sanningen är den, att det inte är fel på Tippan. Nä, inte någonstans faktiskt.
Felet sitter hos mig.
Jag är inte bestämd, jag är nervös och skapar oro hos min älskade häst.
Jag är nästan aldrig fullt ut bestämd på lektionerna, och jag satsar inte så högt som jag kanske borde.
Men jag lovar, att jag verkligen ska FÖRSÖKA skärpa mig, både för min och min älskade häst´s skull♥
För de är nu, nu jag insett vem som är den sanna vännen, som kommer ställa upp för mig, som kommer få mig att gråta av lycka, den vännen som kommer göra en framtid tillsammans med mig. För de är nu, de är VI mot VÄRLDEN♥