Vanilj & Sockerpuff, Nizir & TIPPAN♥
Vanilj & Sockerpuff:
- En kväll fick jag reda på att det fanns två hästar på en gård i närheten. Dagen efter stack jag iväg och tittade efter om det fanns några hästar, som mina föräldrar sagt dagen innan. Och mycket riktigt- två små schettisar; en brun och vit och en kritvit. Jag stod och bara tittade på dom ett långt tag innan jag stack iväg, hem igen. Några dagar efter det tog jag med mig min kompis till hästarna, för att visa vad jag hittat. Jag började fantisera om att de inte hade något vatten, mat eller något annat. Ja såg inte vattenboxen de hade, för den var täckt med högt gräs. Jag mådde jätte dåligt i flera dagar, bara för att jag trodde hästarna mådde dåligt. En dag tog jag tag i det hela och stack dit med min kompis. Vi frågade om vi kunde bli skötare till ponnysarna. Ägarna blev jätteglada och var positiva åt det. Så redan nån dag efter det började det hårda arbetet. Det gick ganska trögt eftersom vi inte kände hästarna och visste vad de kunde hitta på. När vi var ute och gick med dom, första gången,stegrade sig Sockerpuff och slet sig. Vanilj ville bara äta och slet sig, han med. Det gick inte så jättebra. Men det gick frammåt. Vi fick tips från ägeren vad som behövdes göra för att de inte skulle hitta på bus. En dag hade vi varit ute med hästarna på bete. Vi kom tillbaka och släppte ut hästarna, en och en. Dåligt. Sockerpuff rusade iväg, ut på gården. Vanilj kom efteråt. Som tur var fanns ägarna på plats och kunde fösa in rymlingarna igen. Efter det trodde jag att vi aldrig mer skulle få ta hand om hästarna igen- inte ens besöka gården.
Nån dag efter det fick jag reda på en hemsk sak... Det var därför jag tog beslutet att fixa en present till ägarna, som ett tack och lycka till. Ska ge presenten till dom när jag får tid. Just nu är det fullt upp..
Först fick jag ett besked, då jag grät i flera nätter och jag skrev dikter. Nästa hemska beskedet var jag berädd på och grät inte lika mycket. Men så fort jag tänker på mina älsklingar hugger det till i hjärtat... Men dom har andra som älskar dom.. Andra som kommer ta hand om dom, in i graven... Vanilj&Sockerpuff...<3
Nizir:
- Han fick jag börja rida när jag ridit Faxe ett tag när jag stöttat upp mig igen, på en mycket stabil ställning. Då var jag redo för nya utmaningar. Jag har ridit Nizir nu i ett och ett halft år. I sommar hade jag ett mål, och jag lyckades faktiskt! Med den underbara galoppen. Jag har haft problem med detta nu i tre år. Nu kan jag galoppera! Det känns så gött. Minnena jag har med Nizir kommer alltid finnas där..<3 Även om jag är för lång för honom, kommer jag alltid ha honom i tankarna och se honom på varje lektion. Han kommer fortfarande vara min älskade ängel..<3
Tippan:
- Tippan har varit ny på ridskolan ett bar tag nu. Jag har alltid varit facinerad av henne och tänkt att hon skulle aldrig jag få rida. Det är ju bara duktiga som rider henne. Hon har en väldigt skumpig trav men hon är UNDERBAR i galoppen- och det är dels därför jag rider henne. För att få ordning på galoppen. Hon äger och jag trivs suveränt med henne. När man sitter där uppe på hennes rygg känner mig sig inte så lång som man egentligen är. Man känner sig som om man är 1.63 när man egentligen är runt 1.72. Det är sjukt vad en häst kan göra med en. Nästa söndag blir det hon igen tror jag. Om inte vet jag hur det är att rida henne. Älskade Tippan som till en början var en omöjlig dröm.. Men som nu är en dröm som gått i uppfyllelse... Tack för ert stöttande och tack snälla ridlärare för att jag får rida världens bästa GALOPPHÄST! Jag älskar Tippan och ångrar mig verkligen inte att jag tackade jag till att rida denna begåvade och stora hästen.. <3
sv: så gullig du är!
sv: jag har faktiskt haft häst vid viken tomater ;) nu har jag vid kulla bygdens RF om du vet var de ligger. på engelska möbler gården som ligger där! Där står min lilla stjärna ;)
sv: hihii ah, mitt stall ligger iaf på prästavägen tro den heter så iaf. Jag rider inte så mkt ut, sitter på ridbanan och rider hela dagarna typ. Ibalnd händer det att jag rider ut en runda men inte ofta!
sv: yes fullt med vatten men jag red där ändå, bara bra för henne å kämpa i lite vatten också! och ja sådär nära brännan, kan rida dit på 5-10 min ;)
sv: nej jag rider aldrig ner till havet. men de är många som gör de från mitt stall typ bruna ponnysar allihop och en vit! ;)
sv: jag har aldrig tid. och sen rider de andra ner utan å säga ngt så vill inte rida ner dit själv. men nästa år ska jag iväg och bada med henne för de är sista året jag kommer ha lkvar henne :(
sv: inte i år , men nästa år blir jag 18 och kan inte tävla henne mer sen när de året gått ut. så nästa vinter någon gång måste jag göra mig av med henne tyvärr tragiskt som fan. Men vill ju att hon ska utvecklas och gå vidare. Hon är en ponny med sm kvalitet så vill att nästa ryttare tar henne dit så länge de inte händer ngt dramatiskt på vägen ..
sv: ja, tyvär blir jag 18 och man får bara tävla ponny 18 året ut. :( tråkigt. Men en dag ska jag se min ponny gå ponny sm! om jag bara hittar rätt ryttare till henne sen så kommer dem gå långt!
sv: hihi dedär med halsarna å så vet jag ej. Men jag gick på bruksskolan och nu går jag på kullagymnasiet och har 5 min på morgonen att gå. två vägar att gå sen är jag framme! rätt nice, på tisdagar börjar jag 10 ;)
