Min otroliga resa genom ridvärlden

Det hela började med att jag trillade av, 2-3 gånger. Sen efter det "tappade jag allt jag lärt mig inom ridningen". Jag var nog lite rädd. Jag fick ha en underbar ponny medan jag tränade upp mig igen. Han var underbar, lille Faxe... Från början kunde jag inte ens Skritta!
Fast, skritten tog kortast tid att lära mig hantera. Efter att jag lärt mig skritta började jag trava. Eller- började lära mig det på nytt. För ungefär ett halvår tillbaka har jag kunnat trava. Detta året- denna sommaren- tog jag tag i det problemet jag haft från första början- galoppen. Och jag lyckades faktiskt! Jag tror att jag lyckades, bara för att jag hade viljan till det. Och sen var ju min häst en klippa den dan jag lärde mig att galoppera. Men sen fick jag lite hjälp från lite olika håll. Bland annat fanns det en tjej på ridlägret, en lärare, och tro det eller ej, men utan henne skulle jag inte kunnat galoppera. Hon startade honom genom att smacka, och sen bar det av. Det var en sån härlig känsla! Jag ville bara skrika av lycka, hoppa upp och ner och fortsätta att peppa min snabba häst till att galoppera vidare. Men mina lärare tkt att jag skulle vila mig lite. Så jag skrittade istället. Det var en sån OTROLIGT härlig känsla! Den går inte att beskriva med ord... Men det var så härligt! Efteråt kom alla mina ridskole kompisar fram till mig, som jag lärt känna under dessa fyra dagarna på ridlägret, och de frågade om jag fick galopp. Ja ville bara slänga mig runt halsen på dom och skrika av glädje. Jag nickade och de sa "grattis". Flera dagar efteråt kändes det jag gjort omöjligt. Det kändes som om problemet fortfarande fanns kvar. Men det var borta! Jag kan fortfarande känna av problemet, att det fortfarande finns kvar, men inte på samma sätt som förut.
Den hästen jag lyckades galoppera med heter Nizir. Det är ganska konstigt, för jag har alltid varit rädd för Nizir. Alla som ridit honom sa att han var ett hel***e, typ. Att han var omöjlig och att de aldrig mer ville rida honom. När min lärare sa till mig att jag skulle få rida Nizir, satte sig en stor klump i min hals, blockerade mina luftvägar. Men så småningom började jag gilla honom, och idag är han den underbaraste hästen jag någonin träffat. Visst, han är envis, men det gillar jag. Jag gillar att få kämpa- speciellt med honom. Och när han ger med sig, inte orkar kämpa emot mer, så känner jag hur någonting innuti mig släpper. Och jag blir jätteglad, lixom; Jag lyckades! Jag kan bara jag vill! 

Lyckligare känla finns faktikst inte...<3




Den här dikten gjorde jag innan jag lyckade med galoppen...<3
I sommar har jag ett mål
Som sakta kommer slingra sig fram som en ål
Jag är ingen mes
För jag kommer jobba med problemet varje gång vi ses
Bilden på oss tillsammans kommer snart tryckas
För en vacker dag kommer vi lyckas
Då kommer vi 2 vara lyckligast i hela världen,
Vi är klara med en långa färden
Jag kommer fortsätta med ridningen
Ingen är som dig, hör du det, ingen
Allt är en underbar dröm
Och jag kommer glida med i dens ström
Och den här när jag saknade honom som mest...
Jag sakar dig så oehört
mer än du någonsin hört
jag önskar att vi jämt kund vara
Och vara lixom bara
du är en ängel sänd från ovan
med sommarexem, men snart är de borta, den jobbiga klådan
Snart kommer jag skuttande till dig
Och du galopperande mot mig
vi två in i graven
ta tag i livet, njut av dagen


Nu drar jag. Jag återkommer- med lite mindre inägg x) - lite senare. Vi hörs sanrt igen, alla underbara bloggläsare!<3


Kommentarer
Postat av: Ebba

vad gör du nu ? :)

2011-08-11 @ 13:38:14
URL: http://ebbalye.blogg.se/
Postat av: ebba

sv;: låter ku!L :D ja, svaleskär e faktiskt AS bra ;) <3

2011-08-11 @ 14:48:37
URL: http://ebbalye.blogg.se/
Postat av: sanna - hästblogg!

Kul att läsa! :D



Gillar du svaleskär? :D

2011-08-12 @ 08:36:41
URL: http://sasasanna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Vänligen skriv in ditt namn nedan:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (visas endast för mig)

Din egna URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0